Efter vi i flera år uppmärksammat riksdag och regering om de regionala flygplatsernas ohållbara situation, kom till slut Peter Normans Flygplatsutredning (Ds 2023:3) i våras. Äntligen fick vi gehör för det vi argumenterat för under så lång tid. Utredningen föreslår ett helt batteri med åtgärder. Bland annat höjs statusen på flygplatserna genom att fler flygplatser utses till beredskapsflygplatser samtidigt som dessa får ett högre statligt stöd. Utredaren vill dessutom förstatliga fler flygplatser.
Det finns andra delar bland förslagen som är direkt olämpliga och inte bör genomföras men som helhet är förslaget ett väsentligt steg framåt för att säkra finansieringen för landets regionala flygplatser.
Regeringen och infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) har vid flera tillfällen välkomnat utredningen och signalerat att man avser gå vidare med förslagen. Men åtgärderna brådskar. Ett ypperligt tillfälle är att redan nu i höstbudgeten deklarera satsningar om ökat stöd till våra flygplatser. Flera av förslagen i flygplatsutredningen är omfattande och kan behöva införas under ett antal år. Däremot kan regeringen omgående höja anslaget 1:6 under Utgiftsområde 22 i statsbudgeten, det som kallas: ”Ersättning avseende icke-statliga flygplatser”.
Flygplatserna blöder
Redan innan pandemin var det ekonomiska läget för flygplatserna ansträngt. Under pandemin upphörde i princip allt flygande under flera månader i sträck. Sedan pandemin har återgången av flygtrafiken gått betydligt långsammare hos de mindre regionala än hos de större statliga flygplatserna. Flera regionala flygplatser har fortfarande, tre år efter pandemin inte fått tillbaka någon reguljär flygtrafik alls.
Detta beror till stor del på att det är dyrare för flygbolagen att sätta in mindre flygplan på mindre destinationer än att flyga med större flygplan på större destinationer. Sammantaget gör det att underskotten fortsatt är stora för de mindre flygplatserna.
Men den verkliga anledning till de regionala flygplatsernas ansträngda ekonomi, beror på den märkliga uppdelning som Sverige har för sina flygplatser. Staten genom bolaget Swedavia äger och driver de stora flygplatserna som har förutsättningar att gå med ekonomiska överskott medan kommuner och regioner tvingas äga och driva de mindre flygplatserna som inte har förutsättningar att generera ekonomiska överskott.
Flygplatser har lagts ned
Denna närmast unika uppdelning av flygplatser finns inte i våra jämförbara grannländer som Norge eller Finland. Där säkerställer staten all flygplatsinfrastruktur. Men det gör att våra regionala flygplatser också behöver statligt stöd.
Den utsatta ekonomiska situationen har också föranlett nedläggningar av flygplatser. Kommunen i Skövde fattade beslut om att lägga ned sin flygplats. Likaså har ägarna för Säve flygplats i Göteborg beslutat att avveckla flygplatsverksamheten där.
Flera andra flygplatsägare har de senaste åren övervägt nedläggning men väntat in utfallet av Flygplatsutredningen. Nu finns förslag men det behövs beslut. Annars riskerar vi se fler lokala ägare som tvingas ge upp och tar beslut om nedläggning av sina flygplatser.
När säkerhetsläget försämras behövs flygplatser
Förutom den viktiga rollen att säkerställa tillgänglighet runt om i Sverige, skapar de regionala flygplatserna också ett omfattande och ovärderligt stöd till samhället bland annat genom ambulansflygningar, skogsbrandbekämpning, övervakning eller stöd till olika myndigheter. Det alltmer försämrade säkerhetsläget med krig i vårt närområde och nu också ökade terrorhot, ställer än högre krav och ökar behoven på att ha tillgång vill våra flygplatser runt om i landet.
Fler flygplatser har blivit utsedda till beredskapsflygplatser och Flygplatsutredningen vill utse några till. Vi anser att alla behöver bli utsedda till beredskapsflygplatser. I det rådande omvärldsläget är det inte lämpligt att selektera och ha olika status på olika flygplatser. Den kanske viktigaste remissinstansen i frågan, Försvarsmakten, är kritisk till att Flygplatsutredningen inte tar höjd för behovet av flygplatser i lägen bortom fredstillstånd.
Försvarsmakten likt flera andra myndigheter vill se att alla flygplatser blir beredskapsflygplatser men att de också ges förmågor att fungera vid höjd beredskap eller vid en krigssituation.
Även frågan om fler beredskapsflygplatser brådskar. Vi menar att ett minimikrav vore att alla flygplatser blir beredskapsflygplatser. Vi ser också att flygplatserna behöver ges bättre förmåga att fungera vid höjd beredskap eller vid en krigssituation.
Höja anslagen redan nu
För att möta omvärldsutvecklingen och för att säkerställa finansieringen för de regionala flygplatserna, menar vi att regeringen redan nu i höstbudgeten kan höja de statliga driftstöden. Vi och även utredaren till del, har förespråkat att alla flygplatser får 75 procents underskottsteckning.
Utse alla flygplatser till beredskapsflygplatser
Med det alltmer försämrade omvärldsläget och ökade hoten mot Sverige, skulle regeringen i princip omgående kunna utse alla flygplatser till beredskapsflygpaltser. I ett slag skulle Sveriges beredskap ökas väsentligt.
Sverige behöver sina flygplatser
Om alla regionala flygplatser utses till beredskapsflygplatser och får ett erforderligt ramtillskott skulle vi inte bara öka säkerheten och beredskapen runt om i landet, vi skulle också långsiktigt säkra finansieringen för att kunna flyga till och nå alla delar och regioner i hela vårt avlånga land.
Om det sedan skulle behövas en övergång där driftstöd kopplas till nya krav som beredskap och annat, kan detta genomföras under en övergångsperiod. Regeringen har redan alla beräkningar och uppgifter om flygplatsernas situation och ekonomi. Det viktiga nu är att fortsatt behålla alla de regionala flygplatserna och undvika fler nedläggningar.